Hemlösheten i Malmö är rekordstor och en följd av den utbredda bostadsbristen. Staden klarar inte att lösa situationen ensam. Nu krävs statliga initiativ: en bostadspolitik för bostäder som fler har råd med och en förändrad ebo-lagstiftning. 

Att ha ett hem är grunden för hela livet. En plats att sova, äta, läsa läxor och umgås med familj och vänner. Att ha ett hem gör att man kan planera framåt och ta tag i saker. Att ha någonstans att bo är så mycket mer än bara tak över huvudet. Därför är det otroligt allvarligt att så många Malmöbor saknar eget boende.

Närmare 4 000 hushåll har i år fått hjälp av staden med akuta och tillfälliga boenden samt genomgångs- och övergångsbostäder. En svindlande stor grupp människor. Att så många saknar boende är en prövning för hela vårt samhällsbygge. Från stadens håll jobbar vi hårt med att lösa den akuta boendesituationen för den här gruppen med de verktyg vi har. Det handlar till exempel om vandrarhemslösningar eller temporära boenden i privata eller frivilligorganisationers regi.

Det är dags att ändra hur vi ser på hemlöshet. Den ”klassiska bilden” av att personer som befinner sig i hemlöshet också har social problematik och har svårt att skaffa och behålla en bostad stämmer inte. Den största andelen av Malmös hemlösa är hemlösa endast för att de saknar bostad. Hemlösheten har de senaste åren bytt karaktär. 2012 var antalet vuxna hemlösa med social problematik ungefär lika stort som antalet utan problematik (490 respektive 505 personer).

Årets kartläggning som gjorts av socialtjänsten visar att antalet utan problematik är dubbelt så stort som antalet med social problematik (1337 respektive 622 personer). 485 av 509 barnfamiljer i hemlöshet i vår stad har enbart behov av egen bostad och inga andra stödinsatser. Det är en strukturell hemlöshet som primärt bottnar i en utbredd bostadsbrist. Det har byggts för lite de senaste årtiondena och det som byggs nytt är ofta dyrt. Trots rekordhöga siffror i bostadsbyggande räcker det inte. Det måste byggas mer och det som byggs måste fler ha råd att bo i.

Den stora strukturella hemlösheten i Malmö späs på av den lagstiftning vi har. Lagen om eget boende (ebo) är en stor anledning till att vår hemlöshetssituation ser ut som den gör. I dag flyttar familjer till Malmö och hamnar direkt i trångboddhet när de bor inhysta hos vänner eller släktingar. När de fått uppehållstillstånd och boendesituationen krackelerar och blir ohållbar blir individerna i stället ett kommunalt ansvar.

När ebo-lagstiftningen lanserades på 1990-talet var den tänkt som en frihetsreform, men baksidan har länge varit tydlig för oss och för Malmö. Ständiga flyttkaruseller, osäkra boendeformer, svartkontrakt och till sist en stor hemlöshetskostnad för kommunen. Det är en ohållbar situation. Socialdemokraterna i Malmö har länge drivit frågan att reformera eller slopa ebo för att komma tillrätta med dess negativa effekter. Nu äntligen verkar det finnas en riksdagsmajoritet för en förändring.

Ungefär hälften av de som befinner sig i hemlöshet i Malmö nu gjorde inte det för ett år sedan. Det är ett tecken på att våra kommunala insatser lyckas hjälpa människor till ett varaktigt eget boende men att inflödet av nya hemlösa är stort. Det är en stor utmaning och det krävs att fler engagerar sig.

På kommunal nivå betyder det bland annat att fler fastighetsägare måste godkänna försörjningsstöd som inkomst för att få hyreskontrakt eftersom många, inte alla, saknar arbete. På statlig nivå måste man kortsiktigt förändra ebo och långsiktigt slopa ebo som står för mycket av inflyttningen till storstäderna och samtidigt stimulera bostadsbyggande som fler har råd att bo i. Det behövs en statlig bostadspolitik som ser bostad som en rättighet i stället för en plånboksfråga.

Det är tacksamt att göra hemlösheten till ett slagträ i den politiska debatten. Men oavsett vilken partipolitisk färg man har så är det här en politisk utmaning som behöver hanteras. Det är ohållbart att vi har en lagstiftning som gör att vissa kommuner drabbas så hårt av de negativa konsekvenserna av ebo.

Det är fruktansvärt att så många barn växer upp utan att veta var de kommer sova om en vecka. Många krafter måste nu verka för att mota tillbaka den växande strukturella hemlösheten. I Malmö kommer vi att göra vårt. Men som kommun sitter vi inte på alla verktygen. Statliga initiativ och privata engagemang måste också till.