När människor i hela EU går till vallokalerna i maj är det viktigt att komma ihåg att jämställdhet och demokrati inte är något som kan tas för givet. Jag kom till Sverige som 8-åring och växte upp med en ensamstående mamma, jag vet att livet har sina motgångar. Den politik som bedrivs ska ta bort hinder och göra lättare för människor att leva sina liv.

För bara lite drygt 70 år sedan låg Europa i ruiner. 100 miljoner människor hade dött som resultat av två världskrig som startades i Europa. Den aggressiva nationalismens konsekvenser var uppenbara – avtecknade i de sönderbombade stadslandskapen och inristade på de överlevandes näthinnor. Européerna tog de första trevande stegen mot det samarbete som utvecklats till dagens EU. Målet var fred och ekonomiskt välstånd, vilket man lyckades skapa och bevara.

Idag är Europa en kontinent många drömmer om. Människor riskerar sina liv för att korsa Medelhavet och landa på frihetens stränder. EU-ländernas gemensamma värderingar som bygger på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter är mycket värda. Att de nu ifrågasätts av regimerna i vissa medlemsländer är oroväckande.

I Sverige är stödet för fortsatt EU-medlemskap starkt och stabilt, men intresset är svalt trots att över hälften av alla beslut som fattas i kommunfullmäktige och cirka 60 procent av alla lagar som passerar riksdagen är påverkade av EU. Det är till och med så att om den svenska riksdagen fattar beslut om en lag som strider mot en EU-lag så gäller EU-lagen.

Jag är politiskt aktiv, jobbar som chef inom vården, är gravid och har en tvååring. Sverige är ett fantastiskt land, har en generös föräldraförsäkring, sjukvård i världsklass och arbetsvillkor som tar hänsyn till att man ska kunna jobba även om man har barn. Att se kvinnor i ledande positioner är inget ovanligt.

Sverige har kommit långt när det gäller jämställdhet och allas lika värde, långt från forna tiders diskussioner om sådant som huruvida kvinnor kan hantera en tillvaro som riksdagsledamot. Då oroade sig en del för att de skulle sticka hela dagarna eller gråta vid svåra beslut. Idag kan vi vara stolta över att ha världens första feministiska regering.

I övriga Europa är det inte lika jämställt. Andelen kvinnor i Europaparlamentet uppgår till 37 procent. I en del länder är andelen betydligt lägre. I Ungern är bara tio procent av ledamöterna i parlamentet kvinnor och där finns bara en kvinnlig minister.

Men jämställdhet handlar inte bara om representation. Viktiga frågor som rätten att bestämma över sin kropp hotas av planer på att inskränka aborträtten. Istället för bättre sociala villkor har det skett nedskärningar inom den offentliga sektorn i de flesta EU-länder. Istället för bättre arbetsvillkor driver högerpartier på för att marknaden och privata aktörer ska få ökat inflytande. Resultatet är att lönegapet mellan kvinnor och män minskar i snigelfart samtidigt som kvinnor tar ett större ansvar hemma. Kvinnor jobbar alltså mer och tjänar mindre.

Socialdemokraterna har tagit initiativ till EU:s sociala pelare, 20 inte bindande principer för bättre arbets- och levnadsvillkor, som slogs fast vid EU-toppmötet i Göteborg i fjol.

Den sociala pelaren innebär att EU, tillsammans med medlemsländerna, ska lyfta fram och följa upp utvecklingen kring frågor som jämställdhet, trygga anställningar, dialog mellan parterna på arbetsmarknaden och arbetsmiljö.

Jämlikhet, jämställda löner, jämställt föräldraskap och goda villkor på arbetsmarknaden gynnar både kvinnor och män. Sverige har lyckats kombinera en rekordhög sysselsättning med att vara ett av världens mest jämställda länder. Resten av EU:s medlemsländer behöver mer jämställdhet.

Redan 2009 kom Åsa Löfström, docent i nationalekonomi vid Umeå universitet, fram till att EU:s bruttonationalprodukt skulle öka med 27 procent ifall arbetsmarknaden var jämställd. Som jag ser det är ökad jämställdhet, speciellt på arbetsmarknaden, en av de främsta frågorna som EU borde arbeta med.

Amani Loubani, kandidat till EU-parlamentet