”VÅR BEREDSKAP ÄR GOD”, lyder en berömd mening hämtad från ett tal som dåvarande statsminister Per Albin Hansson höll på Skansen i Stockholm den 27 augusti 1939. Den berömda meningen ska ses som ett försök att lugna befolkningen inför möjligheten att Sverige skulle dras in i det annalkande kriget. Sveriges beredskap var långtifrån god.

MER ÄN 80 ÅR SENARE håller coronaepidemin världen och Sverige i ett järngrepp. Den har liknats vid ett krig och visar i blixtbelysning att vår krisberedskap inte heller idag är god. Det handlar om brist på skyddsmaterial och viktiga läkemedel, men också om organisation och anställningsförhållanden inom vård och omsorg som inte tål kriser. När man inte har råd att sjukskriva sig stannar man inte hemma, även när man borde göra det.

Äldrevård och äldreomsorg har under en rad år varit utsatt för sparbeting efter sparbeting. Dessutom för en långtgående privatisering och marknadisering, inte minst i Stockholm, som jag tror har förvärrat problemen, även om det inte är här huvudorsakerna till tillkortakommandena under coronaepidemin ska sökas.

VI HAR I SVERIGE i decennier levt i föreställningen att krigens och krisernas tid är förbi, att nu är den globala marknadsekonomins ti och att den fungerar. I alla lägen. Skulle kriser inträffa kan man köpa det man behöver – fläsk, potatis, mediciner och andra livsförnödenheter – på marknaden. ”Just-in-time-koncepten” har härskat och satt sina spår inom sjukvård, omsorg och apoteksverksamget. Tillräckliga lager av skyddsmaterial och viktiga mediciner har inte funnits, trots att uppdraget att hålla sådana lager funnits.

Finland har däremot kvar sina beredskapslager. Säkert kan det förklaras med att Finlands moderna historia präglats av krig och elände som Sverige undsluppit. I Finland fanns krismedvetande.

JAG SÄLLAR MIG INTE till alla dem som nu försöker döma huruvida den svenska modellen, att bekämpa pandemin med mildare restriktioner, är en bättre strategi än den i länder som valt den hårda nedstängningens väg. Jag tror, på grund av till leda upprepade argument, inte att det är möjligt att avgöra den frågan, att jämföra dödstal och andra negativa och positiva effekter, förrän om kanske ett par år. Men redan nu kan vi slå fast att covid 19 med mer än önskvärd tydlighet visar att Sveriges förmåga att hantera kriser är alldeles för dålig. Vår beredskap är inte god.

CORONAEPIDEMIN ÄR INTE den sista pandemin som drabbar oss. Och klimatproblematiken kommer ganska säkert att leda till svåra, ja katastrofala påfrestningar på världsekonomin och de internationella relationerna. Krig kan heller inte uteslutas, hur sorgligt det än låter. Bara den obotlige naive tror att marknaden i sådana situationer kommer att fungera som det är tänkt. Att gjorde beställningar kommer effektueras och att avtal i alla lägen kommer hållas.

Vi måste samarbeta för att stärka den internationella samarbetet och gemensamt göra världen säkrare. Men samtidigt också, så långt som möjligt se till att vi, om det värsta drabbar oss, är hyggligt självförsörjande.

Vår beredskap måste vara god.

BO BERNHARDSSON
tidigare chefredaktör för Arbetet i Malmö och f.d riksdagsledamot